Dag 12 - midsommarafton... eller en perfekt löpdag

Föreställ er en trumpetfanfar som bakgrundsmusik till inledningen av detta inlägg. Idag sprang jag nämligen en mil, dvs 10 km. 10.000 meter alltså, eller tio miljoner millimeter för att tala klarspråk. Enligt min stegräknare blev det 8995 steg på 59 minuter och 20 sekunder. Kändes lite skönt att komma under en timma, men jag tror att jag utan tvekan kan förättra denna tid.

Jag har inte sprungit en mil sedan jag gjorde lumpen för 12 år sen, och då sprang jag det två gånger. Då fick jag nog lite snabbare tid, runt 54-55 minuter, men å andra sidan hade jag väldigt mycket krafter kvar nu och var inte speciellt anfådd eller trött nu och hade nog klarat en bra bit till, eller i snabbare tempo, om det inte vore för mitt högerben som redan när jag började springa gjorde sig påmint. Det känns inte alls bra nu och jag kommer nog få äta upp det här genom att inte kunna springa alls de närmsta dagarna. Vad som händer är alltså att högerbenet och foten sakta men säkert domnar bort allt mer, det känns ungefär som jag sprungit 4 ggr längre med högerbenet än vänsterbenet. Riktigt skum och psykiskt påfrestande känsla. Det var på håret att benet klarade sig ända in i mål, och det känns lite trist att det är den begränsade faktorn, för jag skulle säkert orka springa snabbare eller längre. Men det blir bättre och bättre, och att jag klarade springa 10 km är en stor framgång i sig, både konditonsmässigt och ben-mässigt. För ett år sen var bara 3 km kämpigt för både benet och konditionen, så det har verkligen gått framåt. Känns jäkligt bra.

Mitt recept inför den här löpningen, som kändes oväntat skön och lätt (förutom benet):
* god sömn (minst 7 timmar)
* ganska rejäl lunch (tortilla med vegetarisk färssås, grönsaker, nötter och sånt) 3-4 timmar innan jogg
* en banan + en bananmilkshake (dvs sammanlagt två bananer) nån kvart innan jogg
* att springa i ett lugnt lugnt tempo (tips till nybörjare: inget tempo är för sakta)
* svalkande väder

Tro nu inte att jag har blivit nån extrem idrottsnörd som står över midsommarfirande för att jogga. Det råkade helt enkelt bli så att familj och vänner hade fest på andra håll, plus att jag inte ansträngt mig för att kolla vad folk skulle hitta på, plus att midsommar är den helg jag helst slipper. Och trots att jag inte firar midsommar råkade den här dan ändå bli den bästa på länge. En perfekt löpdag, perfekt svalkande väder och tomt i spåret.