Idag hade jag tänkt ta mig till gymmet, men jag kom på en del nya bortförklaringar för att skjuta upp det ytterligare. För det första jobbade jag ovanligt länge och var/är extra trött. Och så vill jag inte riskera att skada mig så här precis innan ett lopp. Ingen större risk kanske, men men. I ett desperat försök att få en extra bra anledning till att inte gymma, så frågade jag M. om det är dumt att träna på gym dagarna innan man springer, men det tyckte han tyvärr inte, hehe. Men jag vill ändå inte ta nån risk. Och så har jag en hel del annat jag borde fixa med hemma. Nåväl, jag gör ett nytt försök på söndag.. eller måndag. Men det kommer att bli av, jag lovar.
Jag måste erkänna att jag har skjutit upp gymmandet en hel del gånger nu. Grejen är det kändes precis lika motigt innan jag började jogga. Det tog nog några månader från det att jag bestämde mig för att jogga, tills dess att jag gjorde det första gången. När jag väl började så gick det lång tid mellan passen och det krävdes oftast flera dagars mental förberedelse, efter en tid så krävdes det bara några timmars våndande för att ta på mig träningskläderna och komma ut, ibland tog jag bara på mig träningskläderna för att nån timma senare ta av mig dem igen. Dessutom tränade jag bara när det var mörkt ute och på folktomma platser. Idag, ca 2 år senare så ser jag istället fram emot nästa joggingpass. Jag är helt övertygad om att samma grej kommer att hända med gym-träningen, men det känns lite tungt att gå igenom den här processen igen, det vore så mycket enklare att bara skita i det. Men det kommer inte att hända.
För det första känner jag mig lika felplacerad på att gym, som jag gjorde när jag gav mig ut och joggade första gångerna. För det andra kan jag inte se något som helst nöje med att gå till ett gym. För det tredje är det ytterligare uppoffring av tid som jag egentligen hellre skulle göra nåt annat med. Men jag tror ändå min hälsa behöver regelbunden styrketräning. Kroppen är ju inte gjord för att sitta och jobba vid en dator en massa timmar om dygnet. Och det vore inte fel att bli av med lite mage och få en mer välbalanserad kroppsform. Med all säkerhet så ger säkert gymmande samma endorfinkick som löpning kan ge.
En del har nog betydligt lättare att komma igång med träning, men till alla de som har svårt att komma igång, så kan jag bara ge tipset att ha tålamod och var envis. Ge inte upp. Det blir lite lättare för varje gång man försöker och till sist går det av sig själv.
Hursomhelst är det som gäller just nu loppet på fredag kväll. 5 km i Norberg. Jag har satt upp tre mål, och hoppas klara åtminstone ett av dem, helst alla tre.
Mål 1: Att inte hamna bland den sämsta tredjedelen i Herr-klassen
Mål 2: Komma under 27 minuter
Mål 3: Slå personligt rekord i minuttid per kilometer, nu har jag 5:19 min/km. Det innebär att jag måste få en tid bättre än 26.35
Jag håller även tummarna för M att han inte insjuknar nu trots att han är omgiven av sjuklingar.
Imorron ska jag hämta ut pulsklockan!
onsdag 2 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hoppas det går bra imorgon, håller tummarna att du uppnår dina mål =) Jadu det där med motivation till gym...jag har oxå svårt med det, men ibland är det så att vissa saker tycker man är roligare än andra frågan är om man kan lära sig att tycka om det? Jag har mer eller mindre alltid tyckt om löpning men inte gym....konstigt egentligen men kanske om man får in den gamla vanan eller skapar vanan rättare sagt som gör att man går automatiskt dit men det är ju sååå tråkigt. Hur många gånger i veckan gymmar du eller har tänkt?
Tackar :) Jo, så är det säkert, att man tycker att vissa saker är roligare än andra. Jag tror också jag även i framtiden kommer att föredra att jogga framför träna på gym. Men jag känner att jag skulle behöva styrketräning också, så jag ska ta mig dit på ett eller annat sätt. Tänkte gymma två ggr i veckan, lite lätt till att börja med. Mest för att få upp styrkan lite, är inte ute efter att bygga en massa muskler, hehe.
Skicka en kommentar