Idag är det en vilodag, med ett stelt ben och lite ömmande knä. Igår däremot så stack jag, G och M ut på en lång joggingtur i ett för mig högt tempo på en så lång distans. Eftersom GPS:en inte hoppade igång förrän nån gång efter 10 min så vet jag inte exakt sträcka, men minst 11 km blev det och kanske uppåt 12. En timma och tre minuter tog det, och som ett expriment så la jag upp en karta på turen. Men den visar inte hela turen eftersom GPS:en som sagt inte kom igång direkt.
http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=36215
Den gröna pluppen är starten (då GPS:en började funka) och ska egentligen ligga på den röda pluppen, eftersom vi startade och slutade på samma ställe. Dessutom stannade jag stoppuret några hundra meter för tidigt (eftersom den då visade exakt en mil), så den röda pluppen är iofs inte heller helt korrekt.
Hursomhelst ser jag nu att vi körde en mil på 53 minuter och 44 sekunder, vilket är nytt rekord för mig med 5 minuter(!). Jag tror det dels beror på att vi körde på flackare mark, men jag tror också att lågpulsträningen har gett resultat, även om jag inte kört så jättelänge. Den ska ju ge mer uthållighet och jag märkte även att min puls inte gick upp lika högt som den brukar.
Tidigare i veckan hade jag sprungit två enmila-pass i lågpuls-tempo, så nu har jag tagit över 3 mil på en vecka. Låter nog mer extremt än vad det är för den som inte har provat på lågpulsträning, för det känner man sig lika frisk och fräsch efteråt som innan, och blir inte anfådd eller trött av. Som jag nyligen läste i min Maffetone-bok så är ett enkelt sätt att mäta om man kört aerobisk eller anaerobisk träning, är att känna efter om man har känslan att man kan göra om samma träningspass direkt igen utan att pina sig det minsta, så har man kört aerobisk träning. Känner man sig utmattad, sliten och seg så har man högst sannolikt kört anaerobisk träning. Trots att jag är relativt ovan vid att springa en mil så har jag ändå känslan att jag skulle kunna ta en mil till direkt efter, och det är en grym känsla att både ha avverkat en lång sträcka men ändå inte vara trött och ha mycket krafter kvar.
Jag har också läst nu att man inte behöver utesluta anaerobisk träning helt, om man kör Maffetonemetoden, även om det finns risk att den motverkar resultaten från aerobisk träning. Men har man en bra grundkondition och har tränat ett tag så är det ingen större fara att köra nåt anaerobiskt pass då och då, men det är inte att rekommendera för nybörjare eller om man har lätt att stressas.
fredag 8 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kul att du är nöjd. Det är mindre slitsamt att ligga och mala på den nivån. Fast å andra sidan, de har lite att göra med twitcharna också. De långsamma och snabba muskelfibrerna.
Många som bara sprungit så fort tygen håller har problem att springa långsamt. Alltså att de inte orkar, för att de är otränade på det. De långsamma muskelfibrerna klarar inte av det.
Jag tror inte heller du ska helt låsa dig fast vid nivån, utan att ta annat tempo när du är trött på att mala i ett visst tempo. Det handlar om lust, lusten att ge sig iväg - det måste vara roligt. Och är det det, då är risken stor att man fortsätter lubba på.
Ha det gott i helgen!
Ja, det är ju väldigt mycket mindre slitsamt tycker jag att det känns som. Intressant det där med muskelfibrerna, det kände jag inte till, men det låter ju väldigt logiskt.
Ok, det är kanske bra att växla tempo ibland då. För det ska ju vara kul att jogga ja :)
Tack för tips och info, och trevlig helg själv!
Skicka en kommentar